På morgonens hundpromenad så singlade snön ner så där vackert ni vet som på julkort. 2 av damerna fick springa lösa men den där damen som löper fick vara kopplad hela promenaden till hennes förtret.

Men jag får väl säga som så att ha en tik löpandes på 11 dygnet lös i skogen anser inte jag vara någon lysande idé precis. Fast jag är ganska säker på att Malin inte håller med om den saken.

Men en sak är säker att det är en himla härlig promenad det där och man kan göra den hur lång som helst nästan men det gjorde vi inte idag. 1 timme på morgonen får faktiskt räcka anser i alla fall jag. Fast jag är rätt övertygad om att somliga (läs 3) inte har samma åsikt om den saken.

I morgon bär det iväg till Uppsala för progprov och sen får vi se om vi vänder hemåt eller fortsätter. Ja ja det visar sig kan jag tro.

Nu har jag verkligen slagit på stort.

Eftersom den tilltänka killen till vår nästa kull valpar är en äldre gentleman så vill jag vara säker på att det blir valpar. Ja så säker man nu kan vara förstås. Allt beror ju på om tycke uppstår mellan det tilltänkta kärleksparet. Och det vet vi ju inte än då.

I alla fall så tog jag ett progesteronprov på Malin i går.9:e dygnet, alltför tidigt men det kan vara kul att se hur det ligger och hur det kommer att stiga tills på fredag då jag tar nästa. Och sen har jag ju så rysligt gott om pengar NOT!!!!  

I alla fall fick jag svaret idag och det låg på 4,9 i går vid lunch. Om det stämmer det jag läst så ligger hon på 14 på fredag och då blir nog lördag söndag lämplig parningsdag.

För att få svaret samma dag så åker jag direkt till Ultuna på fredag och passar på att i väntetiden fika hos Solan och pussa lite på Figge och Lycka. Malin får bli kvar i bilen med overall på för det är dumt att riskera ngt eftersom Figges mamma är Malins mormor. Lite taight kanske.  

Jag ser verkligen fram emot valpar nu och hoppas på ett lagom stort gäng av bägge könen. 5-7 vore alldeles lagom tycker jag.

I går åkte vi ut i skogen, långt bort från ära och redlighet. Och det var väl tur för jag säger bara en sak. Det fanns rådjur där, vilket 2 av damerna Nilsson talade om mycket tydligt.

Vet ni vad jag önskar mig??? Jo en megastor åker äng på så där en 100 hektar utan skog så man kan se dom hela tiden. Nu är dom inte ur synhåll mer än kanske en halv minut jo upp till 1 minut kanske för i går tog jag tid. Men det känns som en evighet när man inte hela tiden ser dom. Dessutom är det så att är det öppet så håller somliga sig väldigt nära och är så villig till arbete på mina villkor. Men skogen drar den liksom. Och det är klart att är matte pisstråkig och bara går där på vägen så finns det ju bra mycket mera spännande saker i skogen. Och då får man väl leta rätt på det själv då.

Men nu står i alla fall parning på almanackan för Mallenuttan har börjat löpa. Ja det är 1:a dagen men det händer i alla fall ngt.

Denna gång skall jag göra ngt jag aldrig gjort förrut .

Jag skall göra ett progesteronprov. Dels p.g.a att Malin brukar vara väldigt uppvaktande mot sina kamrater här hemma väldigt tidigt och dels för att den tilltänkta hanen är 11 år gammal. Då kan det vara bra att få veta när hon är i höglöp. Detta skall bli så spännande tycker jag. Lilla söta Mallenutten (med en räv bakom örat) skall förhoppningsvis bli mamma. Pluttan