I morse gick jag och hundarna på en superhärlig ispromenad. Och som vanligt sprang dom järnet förståss. Lite trötta vid hemkomsten men inte tillräckligt för att säga nej till ytterligare en issväng dryga 4 timmar senare.

Då kom hon matten ihåg kameran och här kommer bildbevis.
  
Ruth och Malin
  

Malin på ngt spår och Ruth efter.
 
Här var det spännande minsann.
  
Doriz undersöker mycket noggrant.
   Ruth på språng med näsan i marken (nästan) som vanligt. Den tjejen gillar verkligen att spåra.
 
Försten till matte får allt godis och Ruth är vinnaren.
   
Malin har hittat ngt mycket spännande även om inte vi andra ser det.
   
Ruth vill ha mera godis hon !!!!
   
SPÅR!!!!!!!
   
Ändå mera spår!!!!!

Sen till dagens roligaste händelse. I morgon fyller min H kull 14 år och jag fick ett mail från Morris som är pigg och glad och blev nyss bjuden på födelsedagsfika hos Helga i morgon kväll. SÅ KUL och JÄTTEGRATTIS till alla levande i H-Kullen.    

Ingen kamera med på dagens ispromenad. ja promenad och promenad är väl synd att säga.    Den enda som promenerar är jag för resten skenar som galna råttor. Ja mamma Doriz skenar väl inte så mycket men Malin och Ruth dom springer och springer och springer lite till.

Det är så härligt att se när dom släpper loss i full frihet och när jag visslar så blir det inbromsning och så springer dom lika fort tillbaka för en fjärdeles Frolic. Vilka knäppisar!!!!   

Inte sjutton skulle någon få mig att springa för den belöningen inte. Nej då får dom nog ta till en annan morot.

Men jag gjorde en upptäckt som faktiskt var lite kul. Jag förlorar tidsbegreppet när jag går på isen. Tyckte jag bara hade gått en kvart och tänkte nog ta en vända till men benen värkte (det är ju lite skrutt med min kropp) så jag lät bli.

Men när jag kom till bilen upptäckte jag att jag faktiskt promenerat  45 minuter. Undrar om det beror på att man ser samma sak hela tiden när man går på en helt öppen is??

Ja inte vet jag men hundarna är i alla fall ganska nöjda. Mindre nöjd är jag efter att ha varit på jobbet och affären och möts av sönderriven reklam.   

SKITUNGAR skulle jag vilja kalla dom. Och jag vet vilka det är minsann.

Tänk att jag alltid glömmer min kamera när jag får tillfälle till kanonbilder.   

I dag gick jag ut på isen med tjejerna (de fyrbenta) och herregud vad dom sprang. Riktigt roligt att se vilken fart det var på Doriz också. Inte bara hennes döttrar. Det är helt underbart att gå på isen för man ser ju hur långt som helst och inget kan störa om man ser sig för. Inte en själ så långt ögat nådde fanns det ute den tiden. kanske beroende på att det faktiskt var ganska kyligt om man inte stod eller gick mitt i solen.   

Sen har vi tränat apportering och linjetag inomhus. Blev ju så inspirerad av föreläsningen i söndags. Malin är faktiskt en god bit på väg vad gäller apporteringsträningen och linjetag i köket förstod hon direkt. Mattes  .

Ruth har en bit kvar till att förstå detta med apportering på mitt sätt. Hon anser nog att vi skall fortsätta med lekapportering men blir man stor så ställs det lite krav på en liten fröken. Men det ger sig nog för övning ger färdighet minsann.

Sen tittade jag ju på en film av Salza när hon hämtar handduk som hänger på ett skåphandtag och det var jag ju tvungen att prova med Malin. Nemas problemas säger jag bara. Men precis som Salza så kan även Malin hämta handduken utan kommando när hon är sugen på lite godis.   

Sånt lär dom sig fort minsann dom små liven.

För övrigt snurrar det bara runt i huvudet av allt jag vill göra och alla idéer jag har så vi får väl se om det blir något vettigt eller om det bara blir en soppa av alltsammans.    men det tror jag inte för inspirationen är på topp så det gäller att jag inte gör för mycket för då vet jag hur det blir.

Ha en god kväll alla ni därute och träna på med era hundar för det är skitkul när det lyckas.

Nu är det bestämt att det blir Doriz som skall paras med Bellman.

P.g.a olika orsaker så känns det mer rätt och hittills är jag ju mycket nöjd med Doriz valpar och eftersom detta blir hennes sista kull så väljer jag att para henne nu så fort hon bara löper.

Att det blir valpar med stor arbetsvilja och viltintresse tvekar jag inte en sekund på. Nu har jag ju dessutom träffat den tilltänkta in real life och tror riktigt mycket på denna kombinationen.

Planerna förövrigt är att träna Ruthan i vardagslydnad (hon kan ju inte gå i koppel)    Så nu får det vara nog med att bara åka till skogs och släppa henne tillsammans med de övriga utan nu skall hon och jag träna alldeles själva. Hon är ju ganska följsam så det skall nog inte vara så svårt att få till hoppas jag.

Sen skall Malin träna viltspår och bli klar med sina öppenspår bara snön försvinner och som det ser ut just nu så blir väl det till midsommar kanske    Dessutom skall hon ju klara enkelt vattenprov under året hade jag tänkt och denna gången skall jag väl inte ha sådan otur att hon löper när det är dags för start i alla fall.

Även Ruth skall vattentränas för det blev ju aldrig så att hon lärde sig att simma ordentligt förra sommaren. Och det berodde säkert på att precis när hon började så simmade hennes lillasyster över henne och tryckte ner henne under vattnet. Och det kan ju inte ha varit särskilt kul precis när man är ca. 4,5 månad. Men hittills har jag inte haft en hund som inte gillat att simma så det löser sig nog    bara det blir sommar någon gång i år också. Men f-n trort för ena dagen så skiner solen och snön smälter för att nästa dag bli nästan -10 och däremellan så snöar det. Det känns långt till vår och sommar må jag säga.   

vad skall man egentligen säga om denna vintern?

Antingen är det för mycket snö och svinkallt eller så är det plusgrader, snålblåst och glashalt ute.   

Mycket av hundträning försigår inomhus för tillfället. Jag tränar apportering med Ruth och Malin.

Ruth lär sig apportera dummies medan Malin har gått över till metallapporten och det fungerar riktigt bra faktiskt.

Utomhus kör vi uppletande av allehanda saker i snöhögarna på klubben, ja när man nu kan gå på de plogade planerna för det är is där vill jag lova.

Hundarna bryr sig ju inte men jag smyger fram som värsta Lucian eller tassar på tå som tomtenissarna.   Och julen är ju slut och julgranen utkastad så nu får jag väl sluta med detta kan jag tro.

Men ni skall bara veta vad jag längtar till våren när man kan gå överallt där man vill för nu är det hopplöst att gå i skogen t.ex och fält att träna på kan jag inte ens se med blotta ögat, så träningen i fortsättningen ett tag framöver får bli inomhus. Det är ju aldrig fel men omväxling förnöjer liksom.